Nu....närmar det sig till man ska bli farmor, såååå spännande ... är det en liten tjej eller kille??? Mormor är jag redan sen flera år och märker mest på barnbarnen att åren sticker iväg o man blir faktiskt äldre hur mycket man än försöker förneka födelsedagarna numera, kanske är det en viss charm att åldras...men vari ligger den charmen om man inte ska bortse från att synen blivit sämre, jordens dragningskraft ger sig på en med full styrka då allt verkar dras neråt..därför hamnar man alltid på klädavdelningen där det står "hold in"-"puch up" o.s.v krämpor hittar alla möjliga o omöjliga ställen på kroppen där dom etablerar sig antingen man vill eller inte.
När mitt äldsta barnbarn var lite yngre kom en fråga till morfar om mig: -Morfar fanns det dinousarier när mormor var liten?
Morfars solidaritet med mig uteblev totalt denna gången också då svaret kom direkt,
-Jo, lille pojk dom hade precis börjat utvecklats då.
(hur kan man älska dessa två??? jo för att dom är en del av mitt liv)
Efter en hel del analyserande kring åldrandet så tror jag charmen kan finnas i "ryggsäcken" där man samlat på sig erfarenheter genom åren....
Hur som helst så "måste" blivande farmor sticka babykläder så här i väntans tider
