Kan inte riktigt fatta att det gick så snabbt, 8 v. efter att beskedet kom om att hon fått en aggressiv cancer (anaplastisk) så somnade hon in den 5:e september, hemma i sin säng tidigt på morgonen.
Fyra dagar innan var vi på Sahlgrenska igen då hon började sin första o enda cellgiftsbehandling, efter den så blev hon riktigt dålig.
Jag har varit hos mamma hela sommaren med ett par korta hemresor medans hon var inlagd för bla. strålbehandling på Jubileumskliniken, känns så skönt att jag fick den tiden med henne men det var grymt att se den här cancerns framfart.
Av djupet av mitt hjärta vill jag tacka hemtjänst/hemsjukvården som vi hade när mamma blev sämre sista veckan, vilken personal som gjorde allt för både mamma o oss andra, de fanns tillgängliga dygnet runt om mamma behövde hjälp eller mer smärtlindring. Det var trots semestertider inte en massa olika som kom utan de som jobbar palliativt försöker vara samma som återkommer.
Just nu känns det som att det räcker med att ta en dag i taget o försöka se framåt o acceptera att man är föräldralös, det svajar upp o ner o många är tårarna som trillar.
I trädgården går det mot höst o än har jag sommarblommorna kvar i blomlådor m.m. men det är snart dags att plantera om till höstblommor...ska bara få tummen ur o det blir nog till att spara på pelargoner o lite annat smått o gott som vanligt
Önskar nu en gó kväll!
